Men ödet och missförstånden ska skilja dem åt, något ingen av dom någonsin kommer över. catherine gifter sig med en vän från barndomen och hämden blir Heathcliffs enda mål. Tillbaka i sin uppväxtstrakt i ett storslaget Yorkshire återser han Catherine och mellan dem finns allting kvar, samtidigt som allt är för sent. En insikt som för alltid förmörkar Heathcliffs värld.
Den passionerade och uppslitande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine som får sådana förgörande konsekvenser hör till den engelska litteraturens mest välkända och har gjort Svindlande Höjder till en av de riktigt stora klassikerna.
Vad tycker jag då?
Tja, det är en mörk och självdestruktiv historia som jag trots den tunga berättelsen känner en del för. Det är en läsvärd bok även om jag inte kan se det feministiska i det hela, denna bok anses vara en stor feministisk bok.
Det är inget man läser om man vill ha en lättsam läsning, det är mellan varven lite tung läsning, berättelseformen upplever jag som lite jobbig, det att andra berättar känns lite onödigt, skulle hellre ha velat ha den i jag-form. Det enda som konstigt nog är positivt i boken är just kärleken, även om det känns sjuk och destruktiv.
Jag tycker att boken om Jane Eyre av Emily Brontës syster är avsevärt mycket bättre men denna har sin charm ändå.
Mitt betyg blir ♥♥♥
